Snart dags att fylla 30

Det känns lite som att jag var 20 bara för något år sedan. Tiden går väldigt fort, samtidigt som det går väldigt långsamt. Jag är 29 nu, bara några månader kvar till jag blir 30 och det är ruskigt gammalt. Det tyckte jag i alla fall när jag var mindre. Personerna som var 30 var vuxna och gamla, personer som betalade skatt, röstade, och klagade på vädret. När man växer upp inser man ett och annat om sig själv och sin egen mognad. Man är inte alls den personen man själv trodde att man skulle vara när man är 30. Faktum är att mycket av det barnsliga, tonåriga, fortfarande finns kvar i en, man väljer bara att försöka bortse från det och agera som en vuxen, vilket i sig är ganska tragiskt. Man beter sig som man förväntar sig att man ska bete sig, inte som man faktiskt är.

Bilden jag hade av mig själv som 30-åring är helt annorlunda mot hur det egentligen blev. Jag trodde, som så många andra, att jag skulle ha ett jobb, vara gift och har några barn. Det är nidbilden av att vara vuxen antar jag, den man lär sig att man vill ha. Jag vet att det smärtsamt nog inte behöver vara så, det är inte ens alla som vill ha det på det sättet. Men jag känner ändå att det är ett misslyckande att jag inte kommit dit, för på något sätt vill jag ha det. Jag är singel, arbetslös och har definitivt inga barn, det är alltså motsatsförhållandet till hur jag hade tänkt mig att det skulle bli. Men är jag misslyckad för det? Både ja och nej. Dels har jag inte en bit jag tror mig vilja ha, men samtidigt har jag en bit av det jag älskar att göra, musiken. Så svaret är minst sagt tudelat och aldrig självklart.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *