Reggae Galore

Foto: Björn Owen Johansson

Det är soligt och skönt på den amerikanska nationaldagen i Malmö. Delar av Reggae Galores redaktion står vid den stora scenen i Folkets Park och hör hur Ras Shiloh förgyller dagen med sin fantastiska röst. Trots att publikskaran bara når ungefär ett femtiotal människor jobbar den numera trettioårige veteranen stenhårt och svetten rinner i hans panna. Ras Shiloh släpper inte på intensiteten och innerligheten i sitt uppträdande för ett ögonblick.

Jag är väldigt imponerad av att du kunde göra ett så hängivet framträdande trots att det var så lite publik.

- Storleken på publiken spelar mig ingen roll. Även om det bara skulle vara en eller två personer här så gör vi ett viktigt själsligt arbete. Jag tror inte på att ge allt inför en stor publik och sedan inte göra detsamma om det är få. Det tar tid för musik att växa. Ena gången kommer det kanske femton personer, nästa fyrtio och till sist är det utsålt.

Du växte upp i Brooklyn. Hur kom det sig att du blev reggaesångare?

- För mig spelar det ingen roll var man kommer ifrån. Jag ser inte mig själv som amerikan utan som etiopier. Jag är tacksam över att jag växte upp i New York för New York har lärt mig massor. I Brooklyn finns människor samlade från alla världens hörn. Musiken är djupt rotad i min familj, den finns i mitt blod. Känner du till Betty Wright? Det är min kusin. Hon är en soulsångerska som har gjort en massa kända låtar. Clean Up Woman, No Pain, No Gain, Girls Can’t Do What Guys Can Do. Min pappa spelade musik och mamma var sångerska i vår kyrkas gospelkör. 

Började du också att sjunga i kyrkan?

- Nä, jag gick inte i kyrkan särskilt ofta. Det var när jag upptäckte artister som Bob Marley, Jacob Miller och Dennis Brown som jag förstod vilken kärlek det fanns i musiken. Och att höra Burning Spear och Garnett Silk fick mig att förstå att reggae har ett verkligt seriöst budskap till alla. Jag hörde så mycket musik som jag aldrig hört på radion, musik som borde spelas på radion. Det fick mig att börja vilja göra reggae, viljan att förändra det. Det är min plikt. Mitt namn, Ras Shiloh, är inget namn som jag bara valt att kalla mig, det gavs till mig av två äldre rastas när jag var ung (se fotnot). 

- När jag fick mitt namn förändrades allt. Eftersom jag växte upp i New York kunde mitt liv ha tagit vilken väg som helst men från den dagen så beskyddar Jah mig. Jag har kommit för att samla människorna så det spelar ingen roll hur många som kommer för att lyssna. Oavsett kommer jag alltid att göra mitt bästa, att ge allt. Vissa artister gör inte sitt bästa när dom ser att det kommit lite folk men för mig handlar det om att vinna människors själar. Vad du än hör från Ras Shiloh så kan jag garantera att det inte är någon “foolishness”. Då sjunger jag hellre inte alls. Jag ber innan varje konsert, det här är ett andligt uppdrag. My voice is a trumpet for the Almighty and I don´t sound that trumpet for nobody else. 

Du jämförs ständigt med Garnett Silk. Har han varit en stor inspirationskälla?

- Den största. Garnett Silk finns inte med oss längre så numera är hans sångkatalog min för Jah har givit mig rösten att sjunga hans sånger. Vi är två sammankopplade själar. När jag började sjunga visste jag inte att han skulle bli min favoritsångare. En dag när jag sjöng inne på mitt rum kom min mamma in och sa att jag lät precis som Garnett Silk. Hon hörde det trots att hon egentligen inte lyssnade på reggae. Jag hade lyssnat så mycket på Garnett Silk så jag börjat låta precis som honom. Jag blir glad när människor säger att jag låter som honom för han är som en andlig ledare för mig. Jag ser det som att Garnett Silk kom och gjorde vad han var menad att göra och nu är det min tur. Även om jag låter som honom så gör jag egna låtar, jag skriver ett nytt kapitel. Music is a mission, not a competition. När jag går ut på scenen är det inte bara för att sjunga utan för att förmedla ett mäktigt budskap, att berätta någonting.

Din musik har alltid varit väldigt upplyftande?

- Jag gör mitt bästa men jag kan inte ta åt mig all ära själv, det finns många äldre rastas som jag lärt mig mycket av. Musik handlar inte bara om jag, jag, jag. Det finns många bakom scenen som inte syns och som har stor del i det jag gör och har gjort. Som Knotty B och Ras Shaka.

Som du gjorde din första skiva tillsammans med.

- Just det. Vi bildade labeln Melchizedek ihop i New York. Från första dagen vi träffades hade vi ett andligt band.

Var det kämpigt i början av er karriär?
 

Foto: Isac Nordgren

 - Det är ständigt en kamp. I början hade vi väldigt lite pengar till studiotid och det kunde ta oss två månader att göra klar en enda sång.

Och ni släppte skivan själva också.

- Precis. Och efter det fick Ras Shaka problem med systemet och han hamnade i fängelse. Låten Brass Gates handlar om det. Inte bara om honom utan om alla de som fängslats, vissa sitter inspärrade hela sina liv.

En annan artist som varit fängslad är Jah Cure som du turnerar med nu.

- Alla artister har länge sjungit om att de ska släppa honom fri. Det är en otrolig glädje att få spela med honom nu när han äntligen är tillbaka.

Ras Shiloh pratar med samma engagemang som han visar på scenen,. Utanför dörren till den lilla logen där vi sitter hör vi hur Marcia Griffiths börjar spela och Ras Shilohs ögon lyser upp igen. 

- Vi borde alla tacka artister som Marcia Griffiths som banat väg för alla oss yngre, som skapat en grund åt oss. Om alla yngre tänkte på det viset skulle den här musiken vara mycket mer effektiv än den är idag.

Ser du dig själv som en ung artist fortfarande fast du debuterade för tio år sedan? Eller ser du dig själv som en lärare för en ännu yngre generation?

- Jag gör bara det jag ska och låter det ta den tid det tar. Jag har hållit på många år och kunde ha släppt massvis med album men för mig tar ett så stort projekt som ett album tid. När det väl kommit ut kan du inte ångra dig och ta tillbaka det. Jag bryr mig inte om pengarna utan om musiken.

Var det därför det dröjde fem år innan du släppte dina två album förra året?

- Ja, det är lång tid. Men jag jobbar inte med en enda producent och jag sjunger inte heller för alla producenter. På Jamaica så spelar alla in med alla. Jag prostituerar inte min röst på det viset, min röst är unik. Därför vill jag spela in med unika producenter. Jag försöker jobba med de bästa.

Det är därför du inte släpper så mycket som de flesta andra, du gör ju inte ens mycket singlar?

- Numera vill jag göra mer inspelningar för min egen skull. Nästa album vill jag släppa på en egen label. Jag vill kunna kontrollera min musik i större utsträckning.

Ditt senaste album spelade du in med legenden King Jammy.

- Han är stor men samtidigt är han ”stuck in the old ways”. Jag har någonting nytt att erbjuda. Jag behöver inte vissa människor, namnet Ras Shiloh är redan känt. Nu vill jag göra saker på mitt eget vis. Jag fortsätter vara ödmjuk och göra vad jag måste göra. Jag har två singlar som snart kommer ut och lita på mig, hela världen kommer höra dem.

Förra året släppte du ett album på VP och ett på Greensleeves, de två största reggaebolagen. Har dem varit intresserade av att släppa något med dig hela tiden under de här fem åren?

- De där människorna, mannen. De där människorna förstår inte den andliga biten av vår musik, det handlar bara om dollar. Hade det varit upp till mig hade jag nog inte ens släppt ett album på VP men Bobby Digital och Penthouse har jobbat med VP under många år och har en annan typ av relation med dem. Jag skriver inte kontrakt med något bolag, det enda kontrakt jag har är det med Haile Selassie I.

- Jag behöver ingen som vill ändra på mig, jag har varit i branschen i över tio år. Det är jag som gör musiken och dem som distribuerar den. Producenterna vet att det finns många sångare som vill bli utgivna och utnyttjar det men en producent är ingenting utan en artist. Producenterna gör sin magi i studion och alla älskar dem för det dem gör men i slutändan handlar det om artisterna, om att ge artisterna den respekt de förtjänar. King Jammy kallar sig kung men det gör inte jag. Det finns bara en kung och det är King Selassie I. Ingen kan ta ifrån mig min röst som Jah Almighty givit mig. King Jammy sjunger inte en enda ton på mitt album, inte Bobby Digital heller. Allt står och faller med en person, Ras Shiloh.

 

 

Isac Nordgren

Fotnot:
Angående sitt namn så reciterade Ras Shiloh den välkända versen från Uppenbarelseboken: “The scepter shall not depart from Judah, nor a lawgiver from between his feet, until Shiloh come; and unto him shall the gathering of the people be.” 

Strofen anses vara en av de mest svårtolkade i hela Bibeln. Man vet säkert att Shiloh var en stad dit israeliterna kom för att ge offergåvor och det sägs även vara den plats där Arken (Ark of the Covenant) fanns. Det finns dock en alternativ tolkning där Shiloh tros vara en person och i så fall av messiansk karaktär. Många rastafaris tror att versen hänvisar till Haile Selassies återkomst och temat har använts av flera andra reggaeartister, som Lyrical Benjie och Buju Banton.

 

Stort tack till Johan Malm för hjälpen med intervjun