REGGAE GALORE: MAGAZINE / BLOG / ARKIV

Reggae - Musik - Livet

gillis-beskuren.jpgInledningsvis vill jag ta tillfället i akt att i dessa galors tid belysa hur bedrövligt det är att endast en gala har en egen klass för reggae/rytm musiken. Det är Manifestgalan som tillslut instiftat kategorin ”Rytm” och tilldelas därmed dagens ros. Manifest är tveklöst den mest intressanta galan för sin bredd och förmåga lyfta fram spännande akter ur alla genrer men arrangeras också av Svenska Oberoende Musikbolagens förening (SOM).

Kapten Röd, Livelihood, Governor Andy samt Million Stylez är de nominerade som premieras för sina fina album som släpptes 2007 i rytmkategorin. Anmärkningsvärt är att Andreas ”Mastah L” Larsson producerat, mixat eller varit inblandad i produktionerna av alla plattorna utom Kapten Röds.
En sista kritisk reflektion angående Manifest gäller ändå vilka indiepopsnören det är som har nominerat akter till ”Årets liveband” där jag verkligen tycker Svenska Akademien och/eller Timbuktu & Damn skulle varit nominerade men smaken är som baken.

Tilläggas bör att undertecknad m.fl. under ett par års tid försökt få Sveriges Radios P3 att förstå det märkliga i att alla specialmusikprogram utom P3 Rytm i deras gala P3 Guld har egna priskategorier. Hittills har de ansvariga bakom P3 Guldgalan inte velat lyssna på det örat och låtit Rytm få vara med och premiera och visa upp vilka fina artister som gjort något extra bra under föregående år. Utan att behöva starta pajkastning mot andra genrer så hävdar jag ändå att flera av de rytmnominerade artisterna i manifest både säljer mer plattor och drar väldigt mycket mer folk på sina konserter än många akter nominerade i flera av P3 Gulds klasser.
All heder annars till P3 som ändå är den enda kanalen som spelat en hel del reggaelåtar och låter P3 Rytm fortsätta finnas även om vissa ansvariga inte verkar gilla genren egentligen. Men P3 borde ändå ta och skärpa sig och inse piken i att Manifest instiftat kategorin rytm och P3 Rytms Papa Dee är den som håller i den kategorin där. Det känns dock som det uppstått ett ljus i mörkret på P3 då medarbetaren Daniel Jadama som också är producent för P3 Rytm numera även jobbar som musikläggare och kan påverka vilka låtar P3 har på sina spellistor.

Skall man vara kritisk mot reggaegenren så krävs en uppryckning på flera plan för att genren skall få komma in i finrummen och beredas utökat utrymme i media. Först måste man dock ställa sig frågan om man vill att reggaen skall slå igenom stort och massmedialt. Nej säger nog vissa men jag säger ja. All reggaemusik som får speltid är bättre än ingen alls. Men det skall ske utan att artisterna anpassar sin produktioner och texter.

Vad som dock krävs för ett större genomslag i media är att fler reggaeintresserade musikjournalister och medarbetare nästlar sig in på redaktioner och kämpar om utrymmet. Det behövs även givetvis mycket fler musiker, artister och band liksom fler arrangörer. Det är genom en stor gräsrotsrörelse som de exceptionella talangerna och framtida stjärnorna träder fram även om stjärnor finns här i rätt stor utsträckning.

En problematik med dåligt intresse i media i Sverige är att det av tradition alltid varit en majoritet av musikjournalister som haft skramlig gitarrbaserad musik som sin favorit och vid sidan av det blir det trångt om uppmärksamhet så fort Idol (på hösten) samt Melodifestivalcirkusen (på våren) drar igång.
Men de/vi som jobbar i musikindustrin och håller reggaefanan högst måste också bli bättre på att marknadsföra artister, skivsläpp, radiosinglar och eventuella videos även om detta jobb kan kännas tröstlöst då man måste ha att göra med alla dessa indipopjournalister och annat löst folk som vanligtvis är så inkompetenta att de inte ens kan stava rätt till reggae utan brukar använda stavningen ”reagge” eller liknande.

En bra låt är dock en bra låt så låt oss ändå hoppas på fina, svängiga, nyskapande, dansanta låtar med bra texter som kan bryta gränser så människor får upp ögon och öron för reggae nu framöver. Vad som krävs är resurser som oftast är detsamma som pengar men det är egentligen människor det handlar om. Det är människor som får saker att hända och som bestämmer vilka artister som slår igenom. Människor som stöttar artister de gillar. Människor sprider musiken till andra människor eller går på konserter.

Men våga släppa taget, skaffa ett roligare kneg, börja plugga något som känns intressant eller förändra något i ditt kanske inrutade liv. Sluta vara bitter eller negativ. Börja jogga, odla eller klipp av dig skägget, lär dig DJa, läs intressanta böcker, ladda ner sjukt bra musik du inte hört innan eller kanske res iväg någonstans ett tag och få perspektiv på lilla Sverige innan oljan tar slut eller bara USA får ensamrätt på den.

Det är lätt att drömma sig bort nu i mörkret och vinterblötan men få saker slår faktiskt en fin svensk sommar. För ”Ingen sommar utan reggae…” som 2007 års bäst säljande svenska singel ändå utlovade!

Text: Gillis Bengtsson

  1. 1 21 januari 2008 at 8:02

    Jag har aldrig hittat en gala i min smak men Manifestgalan verkar ju av det vettigare slaget. Om jag hade bott närmre Sthlm så kanske jag till och med gått dit. Den lär väl inte sändas i TV, eller? Det bra är ju att åtminstone en “rytm”-artist vinner! Jag tippar på Kapten Röd, sponsrar Million Stylez och jag hoppas innerligt att det inte är Gov. Andy :-)

    Det nästa sista stycket i ditt artikel kanske inte följde den röda tråden men var ändå en höjdpunkt! :-)

    PS. Ingen årstid utan reggae, om jag får råda! :-)

*
*