Reggae Galore

Glendon “Admiral” Bailey var för många ett osäkert kort på årets Uppsala Reggae Festival. I förväg surrades det livligt om huruvida hans stämband och energi, som hos många andra av åttiotalets storheter, lidit allt för hårt av tidens tand. Alla farhågor kom dock att krossas när The Big Belly Man spatserade in på scenen inför ett i det närmaste fullt tält sent på fredagskvällen. Efter en mycket bra uppvärmning av Bush Fire Sound fanns det ingen anledning för Admiral Bailey att spara på något krut och med stor självsäkerhet öppnade han showen med hans största hit någonstin, Punaany. Rösten och energin som han besatt var densamma, om inte bättre, som under det sena åttiotalets storhetstid och alla förhoppningar infriades.
Cirka en timma senare står jag tillsammans med en svettig och skrattande Bailey utanför tältscenen och rätar ut några av de frågetecken som alltid har cirkulerat kring hans person, som varför han plötsligt lämnade musiken för att arbeta som fotbollscoach.

Bailey föddes och växte upp i Waterhouse district och inledde sin deejay-karriär på U-Roys soundsystem Sturgav. Ganska snart kom han dock att hamna hos King Jammy.

- Det var tack vare Bobby Digital. Han tog med mig till Jammys soundsystem en kväll och från den dagen var jag fast. Jammy gillade vad jag gjorde och jag gillade vad han gjorde.

Admiral Baileys första inspelningar var One Scotch tillsammans med Chaka Demus och den omtalade men på sin tid inte nämnvärt stora Ballot Box tillsammans med Josey Wales. Den första egna låten var politician och den blev också hans första hit. Det som var utmärkande för Bailey var dels hans sångstil där han kombinerade en Josey Wales-inspirerad släpighet med snabb energisk toast som på flera sätt kom att lägga ribban för mycket av åttio- och nittiotalets dancehall och dels hans humoristiska attityd både i studion och på scen. Admiralen kom till King Jammys studio precis när hjulen på allvar började rulla och allting kretsade kring Jammys. När Bailey 1987 skrev Punaany blev den hans hittils största hit och han blev med självklarhet placerad i historieböckerna. I och med den låten introducerade Admiral Bailey också en ny sångstil som kom att bli mallen för många låtar under de närmaste åren. Dock förbjöds låten att spelas på jamaicansk radio på grund av dess sexuella innehåll, något som snabbt avhjälptes genom att Bailey spelade in en remake med titeln Healthy Body.

Hur var det att arbeta hos Jammy under dessa händelserika år?

- Underbart! Vi lyckades på något sätt hela tiden få ut det bästa av varandra. Och vid den här tiden så var ju King Jammy den som allt kretsade kring. Det han producerade då hade aldrig gjorts tidigare, och det håller än idag. De rytmerna är den bästa reggaen!

I låten Ballot Box som alltså var en av Baileys första inspelningar dementerar han själv och Josey Wales ett rykte om att de har stulit valurnor. Rader såsom “One box mi want and that’s di soundbox” och “you call mi big, you call mi fat, how mi fi jump fence with ballot box?” antyder att Admiralen och hans kollega Josey Wales inte har varit på stöldturné för att stjäla valurnor men av historien framgår egentligen inte vad det hela handlar om och varför ryktena uppstod. Admiral Bailey minns dock hur det var.

- Ha ha, det där är ett så sjukt rykte, men jag ska berätta hur det uppstod. Det var natten innan valdagen 1986 och Josey Wales och jag åkte omkring i en bil, bara drog omkring för skoj skull. Plötsligt så hade vi hamnat i ett distrikt som tillhörde de politiska motståndarna och där var det några som fick syn på oss. Då hittade någon på historien om att vi var där för att stjäla valurnor… men det är bara skitsnack!

Efter att ha spelat in en lång rad hits såsom Big Belly Man, No Way No Better Than Yard och Horse Tonic och dessutom gjort sig ett obefläckat namn som live-artist på King Jammys soundsystem valde Bailey lika plötsligt som oväntat att helt lämna musiken för att istället arbeta som coach för ett av Jamaicas främsta fotbollslag, Tivoli Gardens FC.

- Ja, det handlade först och främst om ett genuint fotbollsintresse som jag alltid har haft. Jag har alltid älskat fotboll. När jag så fick chansen att coacha det här laget så gick jag in i det helhjärtat. Jag gör alltid så, vad det än handlar om, att jag går in med hela hjärtat. Jag la musiken åt sidan under de här åren därför att jag verkligen ville visa att jag kunde klara att coacha det här laget. Och det gjorde jag!

Admiral Bailey arbetade som coach för Tivoli Garden FC fram till säsongen 2006/2007 men valde att återvända till musikscenen redan i slutet av nittiotalet.

- Det var ett beslut som jag tog och jag tycker att det var rätt. Skillnaden den här gången var att jag började arbeta med flera producenter. På 80-talet jobbade jag bara med Jammy, aldrig någon annan, men nu började jag spela in i olika studios och med olika producenter. Och det utvecklade mig på många sätt.

Admiral Bailey är uppenbarligen en man som trivs med sin situation och är glad över att ha prövat på olika karriärer och varit med om så mycket. När jag gör en jämförelse mellan hans egen välbehållna röst och fysik och densamme hos Uppsala-aktuella Yellowman skrattar han gott och förklarar vad som har gjort honom själv till vad han är idag.

- Jag är född till det här! Jag är verkligen född till sångare och entertainer. Min röst är ett bevis på det. Om du jämför mig med Yellowman så har du skillnaden där, jag dricker inte, jag tar inte droger, jag tränar och ser till att jag får sova ordentligt. Jag håller mig i form på det sättet. Jag går aldrig till en session för att festa utan jag går bara dit när jag ska uppträda. Jag brukar inte ens stanna så här länge efter en spelning utan jag åker istället raka vägen till hotellet.

För en man som hade sin storhetstid för tjugo år sedan men samtidigt visar prov på att hålla samma mått fortfarande är framtiden både oviss och intressant. Bailey själv ger inte sken av att vilja leva på gamla meriter särskilt länge.

- Jag har väldigt mycket på gång nu. Massor av producenter, samarbeten och låtar som ska spelas in, och vi diskuterar ett samarbete med Bush Fire Sound. Det kan hända att vi gör ett album uteslutande för den europeiska scenen. Och jag gillar Sverige så jag vill gärna komma tillbaka. Men då ska jag uppträda på den stora scenen, haha!

Foto: Finn “The Giant” Stillerud

Text: Björn “Color Blind” Johansson