Reggae Galore

“Gunshot it a respect no one” sjöng den gulaste deejayen i Jamaica, Yellowman, i låten Duppy Or Gunman. Det tragiska med en sån text är inte bara den alltför påtagliga sanningen i påståendet, framför allt ligger tragiken i de otaliga orespekterande gunshots som tagit för mycket folk för tidigt. Kanske reflekterar Yellow över General Echo som blev ihjälskjuten något år tidigare fast varje gång jag hör låten går onekligen mina tankar till doktorn – Early B.

Early B, född Earlando Neil, är en av de jamaicanska artisterna det finns ytterst lite skrivet om. En av de viktigaste artiklarna är en intervju av Beth Lesser för hennes fantastiska tidning Reggae Quarterly, där han intervjuas med dåvarande sparringpartnern Super Cat. Det är rätt oklart när han föddes, men troligtvis kring 50-talets början någonstans i Kingstons getton.

Likt alla andra i hans omgivning föddes han i en fattig familj och även fast han var en duktig student blev han vid sjutton års ålder tvungen att hoppa av skolan för att ta ett fast jobb, som kassabiträde. Inkomsten gick till att hjälpa sin familj, mor och två bröder.

Saknaden av en fader och familjeförsörjare var märkbar. Även att Early B redan inom ett år blivit befordrad till en position med större ansvar och bättre lön var det rent ekonomiskt en ohållbar situation. Han bestämde sig för att istället satsa på musiken, ett val som skulle visa sig lönsamt. När Beth Lesser intervjuade honom 1984 så påpekade han att han på en kväll kunde tjäna mer pengar som deejay än på en hel månad i kassan.

Early B började deejaya med det lokala soundet Soul Imperial HiFi. Sitt artistnamn fick han för att han alltid var tidig till danserna. Med sig hade han sin vän och protegé, Cat-A-Rock (senare mer känd som Supercat the Don Dada alternativt Wild Apache). Även fast soundet var litet så var det lovande. Många mer kända artister hade gått sin väg genom Soul Imperial HiFi, och så även Early B. Det dröjde inte länge förrän han rekryterades till nästa sound, King Majesty. King Majesty var påtagligt större och spelade över hela St. Thomas-distriktet. Där höll sig katten och Early i över ett år (Supercat återkom dock ständigt till Soul Imperial HiFi under sin tidiga karriär). Dock lämnade de båda King Majesty på grund av frustrationen över att ljudsystemet inte spelade kontinuerligt under hela året, det tog bland annat paus under skördesäsongen för sockerrören. King Majestys ägare var nämligen ansvarig för ett sockerrörsfält och prioriterade det av flertalet skäl framför ljudsystemet. Bägge deejays gav sig av och hamnade hos Killamanjaro.

Anledningen till att de fick börja deejaya för Killamanjaro berodde på att den uppskattade deejayn och stammisen på soundet, Jim Kelly (Junior Kellys storebror), hade blivit skjuten och ägaren nu såg sig om efter någon att ersätta honom med. Mannen som tillfrågades var Supercat, som tackade ja och kort därefter dessutom kunde bjuda över sin vän Early B. Killamanjaro, ett av Jamaicas mest respekterade sounds kom att byggas upp av just Supercat och Early B the Doctor. Värda Jaromedlemmar att nämnas är också selectorn Ainsley och dancehallveteranen Joey Lickshot med sina pistolskottseffekter, booms och fallande-bomb-ljud. Lickshot, en omistbar dancehallegend som niceade upp alla danser han närvarade på kom också att bli en av Early B:s närmaste vänner.

Med dessa talanger i fronten hade Killamanjaro till och med blivit så eftertraktade att de kunde spela 52 kvällar i rad i Kingston, ett rekord som stod väldigt länge, kanske än idag! Early B:s storhet är mest uppenbar på dessa dansinspelningar där han med sin fantastiskt avslappnade och humoristiska stil deejayar om allt från “one wheel wheelies” till självironiska kommentarer om hur sexiga framtänder han har (omslaget till skivan Four Wheel No Real bör kanske omnämnas för vidare studier i ämnet).

B:s stil var så fräsch och stilbildande att han ofta fick höra sina texter på andras skivor när han inte varit kvick nog att spela in dem själv. Exempelvis kan man nämna gimmicken av att deejaya på spanska som ofta tillskrivs Peter Metro. När Early B förklarar vad det var som fick honom med att börja deejaya på spanska så förklarar han »Alla åkte till Trinidad så jag sa “Let’s Go To Mexico” och plötsligt var en ny trend född.

Supercat och Early B:s tanke var ursprungligen att hålla ihop genom karriärerna, men de valde ändå att spela in musik separat. 1980 släppte Early B sina första singlar, C. Bert (Super Star Posse) och Make Love To Me under namnet Early Brown, som baksida till Delton Screechies 12″ med She Is My Woman (Moa Anbessa). Året därefter följde Nesta Marley, en hyllning till den nyligen avlidna reggaelegenden. Snart hade han singlar ute med producenter som Junjo Lawes, Winston Riley och självklart Jah Thomas. Det dröjde dock ett par år till det första albumet kom, Four Wheel No Real med produktioner av Jah Thomas. Det var det första av två album ihop med producenten, det andra albumet Sunday Dish kom året efter och hade klassiker som History Of Jamaica och det självklara titelspåret på sig. Den senare spelades in på Sugar Minotts fantastiska Dancehall We Deh-rytm.

1986, året efter de flesta av Early:s soloalbumsläpp, och kanske just därför röstades Early B fram till årets deejay på Jamaica. Detta kan även ha varit varför han nu började blicka utåt – en emigration till USA var förestående. Väl där höll herr Neil sig väldigt lågt inom skivsläpparbranschen men desto aktivare inom soundbusinessen. Den 11 September, 1994, vid en Jah Love dans med Briggy på micken vid Windsor Cricket Club i Dorchester, Massachusetts, hände än en gång det man ständigt nedslås av. Ännu en kula träffade en oskyldig person. I det här fallet Early B som skadades fatalt av skottet och inget kunde göras för att rädda hans liv. Kulan var inte ämnad för doktorn och att den tog honom kanske ironiskt nog kan ses som att doktorn räddade någon annans liv. Gunshot it a respect no one.

Albumdiskografi
Early B släppte relativt få soloskivor (med Jamaicanska mått mätt). Turligt nog är samtliga av väldigt hög kvalitet och kompletta album innehållsmässigt. Nedan följer en kort break down på samtliga original album Early B figurerar på som antingen huvudperson eller delad show. Samlingsalbum har valts bort från summeringen.

Soloalbum

Four Wheel No Real - Midnight Rock/Sonic Sounds (1984)
Det är något visst med leendet Early klämmer på omslaget. Tänderna står åt alla håll som en jamaicansk förfader till vår svenska rapfantast Ison. Jah Thomas produktioner är som alltid väldigt bra. Inte vågade eller särskilt nydanande, bara ett väldigt gott hantverk. Det är inte heller meningen att de ska frånta fokusen från Early B som står svettig i en liten studio och chattar med legenden Joey Lickshot tätt bakom sig. Man får ta del av doktorns högst stilistiska reflektioner och visdomar om kroppshygien, kärlek och “four wheels”. Till och med en profetisk vision om datorns världsdominans passerar genom det salivindräkta och ganjadoftande mikrofonpuffskyddet. Tell em Joey Lickshot. Peoooww!

Sunday Dish - Blue Mountain Ent. & Sunset (1985)
När jag intervjuade svenska sound system-pionjären Papa Bull om jamaicansk matkultur och reggae så sa han något som etsade sig fast i mitt minne “Jag känner inte en kille från Caribbean som inte kan laga mat”. Framför mig såg jag då bilder av Prince Far I som rör om i en italgryta, Leroy Smart som ville lick chalice och cook ital stew together och viktigast av allt Early B framför kastrullerna med en nyfiken person i bakgrunden bevittnandes kulinariska storverk. “Inna mi kitchen mi deh, mi cook and listen reggae!” är tyvärr den sortens jordnära poesi många textskrivare misslyckas att förmedla. Det är på gränsen till det banala som dock uppvägs och förändras till något stort med hjälp av uppriktigheten och kärleken i orden. Någon sa till mig att personen i bakgrunden var Early B’s fru, men jag tycker det ser ut som en man så jag vågar inte uttala mig vidare i den frågan.

Ghostbuster - Sonic Sounds (1985)
Ofta är en av de största svårigheterna med att recensera ett reggaealbum att hjältarna finns överallt och man vill gärna få med varje aspekt av en skivas storhet. Varje vinkel ska analyseras och varje nyans ska synas. Ghostbuster är en fantastisk skiva, kanske den bästa soloskivan från doktorn. Över Ashanti Waugns melankoliska Police deejayar Early om sin Identity och på Sleep & Drive redovisar han om hur han nästan förlorade livet när han gjorde det titeln berättar om. Jag ska dock återgå till hjältarna; Early B är
uppenbarligen en av dem och även om han är den störste så njuter jag minst lika mycket av att lyssna på Ossie Thomas och Phillip Morgans solida produktioner. Men den minst besjungne hjälten av dem alla är omslagskonstnären. Precis som Tony McDermott definierade den grafiska profilen för Greensleeves under sena 70-talet och ett par år framåt så definierade Limoneous dancehallomslagen för hela Jamaica under mitten av 80-talet. Att se doktorn slå in en träpåle i hjärtat på Dracula skrämmer nog de flesta, odöda eller ej. Dröm-clash-skivan hade kanske varit att se blaxploitationfilmernas hjälte Blacula mot doktorn Early B. Fast livet är inte rättvist, den skivan kommer aldrig och Early B liksom Limoneous finns inte med oss längre.

Wheely Wheely - Sunset (1985)
Den som har hört ett par soundtapes med Killamanjaro bör vid det här laget veta om hur mycket Early B älskade sina cyklar och de wheelies som hör till (något som illustreras fint på omslaget där två killar gör wheely på bägge sidor av Early som i mitten står och illustrerar sin allt för påtagliga skrotum-svett). Förutom titelspåret skildrar han hela cykelkulturen i låten Bicycle Bicycle. I övrigt är skivan fokuserad på klassiska reggaeämnen så som att vara en rättfärdig rastaman och de hur de fattiga i Jamaica fortfarande inte är fria (Want To Be Free).

Delade album

Phillip Fanna Tackles The Doctor Early »B« - Style & Fashion (198x)
Den enda Early-skivan jag misslyckats med att leta upp för att lyssna på är den här. Phillip Fanna var en obskyr dancehallsångare med några enstaka singlar utgivna varav någon väldigt bra på Volcano och lite andra labels. Skivan släpptes kring 85 på labeln Style & Fashion. Produktionerna är av Egland McDowell och Paul Maxon (som är Phillip Fannas riktiga namn). Om du har ett exemplar och kan hjälpa oss på redaktionen höra musiken så hör med fördel av dig till oss. Jag bjuder på valfri glass eller läskande dryck.

Triston Palma Meets Early B The Doctor - Fantastique (198x)
Öppninsspåret på den här fantastiska delade skivan är Gateman Get Fraid. Huvudpersonen i dramat, Gillipriest, var en ökänd portvakt som flertalet gånger gjorde livet surt för de entusiastiska dansbesökarna. Jag vet inte om det är önsketänkande från doktorns sida eller rent av ett dokumentativt soundtrack men historien om hur Gillipriest får tillbaka med råge och efteråt tvingas gå runt med ett öga stort nog att se ut som en cyclop är ren dancehallglädje. När man vid låtens slut gör en triumferande skank är det inte bara för att låten är fantastisk, men även för att Early B tagit med mig till de Kingstons gator för att bevittna hela händelsen. Triston Palmers sida är lite mer lättviktig ämnesmässigt, rytmmässig har vi dock Roots Radics lika hungriga som deras youthman dagar med skillnaden att de nu nästan spelar med digital perfektion och skarphet på rytmerna. Låten Tek A Set är kanske det bästa Triston gjort. Efter nästan varje låt följer en dubversion.

My Friends Circle Jamaica (med Malibu) - J&M (1985?)
Det är svårt att inte älska den här lakritskakan. Vi har doktorn som alltid i toppform men nästan ännu viktigare är Malibu som med sin läspande sång tar oss igenom en sjuhelvetes resa från JA till Neverland. Från den nya skolans dancehallsångare till Michael Jackson. På varje låt följer sedan deejayversionen på helt orelaterade ämnen, så som det sig bör. På DJ Class betas Early’s olika deejayförebilder för att sedan, utan att vara egocentrisk berätta om hur folket inte kan få nog av doktorns olika hits. “Galang selecta, galang selecta, galang selecta. Gwaan! Deh doctor in a dance him come fi ram up deh lawn”. Synd bara att skivan släpptes på den inte allt för stora J&M-etiketten (Malibus egna) i relativt få exemplar och därmed är en av de svårare skivorna att få tag på.

Clash of the 80’s Vol. 2 (with Josie Wales) - Corner Stone/Sonic Sounds (198x)
Av samtliga album jag presenterat så är den här kanske den enda jag inte kan rekommendera helhjärtat. För även om allt stämmer i teorin. Två monumentala deejays, en grym producent (Michael ›Pep‹ Chin) och Roots Radics på backning så är det faktiskt en väldigt tråkig skiva. Josie gör en väldigt bra låt på Every Tongue Shall Tell-rytmen och rytmen på Early B:s Tour The World är dynamit så känns självaste deejayarna lite trötta. Nästan som att de båda ställde sig i studion och gjorde den här mellan två album de var mer sugna på att spela in. Köp gärna om du hittar för ett bra pris … men stå då för guds skull över den sunkiga återutgåvan. Relativt tråkig musik blir inte mer spännande av att låta som att den spelas i närheten av en fräsande fritös.

Illustrationer: Joakim Kalcidis & Maria Odeh
Text: Joakim Kalcidis