Reggae Galore

Skandinaverna tar över

Varje år arrangerar bryggeriet Red Stripe Jamaicas största talangtävling tillsammans med radiostationen Irie FM. Tävlingen, som kallas Big Break, har genom åren varit en språngbräda för öns talangfulla sångare och har börjat locka allt fler artister från andra länder att delta.
Förra året, i konkurrens med sjuhundra artister, vann för första gången en icke-jamaican. Över en natt förändrades livet för Natasja Saad från Köpenhamn.

- Jag blev väldigt känd på Jamaica i somras efter att jag vunnit. Jag var med en massa i TV och radio, folk kände igen mig på stan och stoppade mig hela tiden.

Ett av prisen var att Natasja fick uppträda på den stora festivalen Sumfest men det visade sig bara vara början. Hon blev inbjuden av både Capleton och Richie Spice till deras egna shower och legendaren Ninjaman gillade Natasja så mycket att han fixade in henne på festivalen Sunsplash.

- Mitt i Elephant Mans show klockan sex på morgonen så hoppade Ninjaman upp på scen och tog över. Sen fick jag stå i mitten av scenen och uppträda med dom på varsin sida.

Natasja började deejaya till sin mammas skivor med Dennis Brown och Jimmy Cliff redan som trettonåring. Tre år senare fick hennes dåvarande grupp, tjejtrion No Name Requested, kontrakt med det stora bolaget Mega men det gick inte riktigt som dom tänkt sig.

- Vi fick kontrakt 1990 men precis samtidigt signade dom Ace of Base och lade alla sina resurser på deras karriär. I fyra år satt vi fast hos Mega utan att kunna gå vidare. Som tjej är det hårt att ta sig fram inom musiken och efter några år kom jag till en punkt då jag ville ha ett jobb, vid sidan om musiken. Jag har alltid varit bra på att rida och visste efter mina besök på Jamaica att hästkapplöpning är stort där så jag utbildade mig till jockey.

Jaha, precis som Cocoa Tea.

- Det visste jag inte. Shelly Thunder berättade för mig att hon har varit jockey och Chuck Fender försökte också innan han blev för stor.

Men du råkade ut för en allvarlig olycka som bromsade den karriären också.

- Precis, 1998. Jag kunde faktiskt rida bättre än jag kunde gå vid den tidpunkten. Jag tappade gnistan helt och lade ner musiken ett bra tag, ända fram tills jag fick en ny höft efter fyra år. Från att ena dagen haft fruktansvärt ont så var jag nästa dag plötsligt smärtfri. Då blev jag så glad att jag automatiskt började med musiken igen och började på mitt soloalbum.

På sitt engelskspråkiga debutalbum Release har Natasja jobbat med en rad kända namn, som Seeed och Mad Professor. Samtidigt rullar hennes nya singel Op Med Hodet flitigt på dansk tv och radio, och en hel danskspråkig platta är på gång.

- Men innan dess vill jag mixa om mitt album för jag tycker inte att det låter tillräckligt bra. Det låter som det är gjort i en leksaksbutik. Jag vill att det ska låta mer analogt, det saknar värme. Så jag har spelat in på Jamaica med bland andra Sly & Robbie och Shocking Vibes. Och så har jag fått med Lexxus på albumet. Jag har bytt ut tre låtar jämfört med den tidigare versionen.
- Vi satsar mest på USA, Tyskland och Japan, de stora reggaeländerna. Skandinavien är en hård nöt att knäcka men det kommer när det kommer. Det är jag övertygad om.

Den förste icke-jamaicanen att ta sig till final någonsin var dock inte dansk utan en 26-åring från Sollentuna, Million Stylez. Efter finalplatsen 2005 har han släppt storsäljaren Miss Fatty och nyligen kom debutalbumet From A Far. Men framgången har sitt pris.

- Jag har spelat live varenda helg nu i ett år och det börjar kännas, säger Kenshin Iryo som Million Stylez egentligen heter. Jag har nog gått in i väggen lite.

Ja, varenda helg låter lite tufft.

- Äh, jag vilar i veckorna istället. Eller tja, då hänger jag väl mest i studion i och för sig. Nästa album är snart klart redan.

Första versionen av From A Far har tre år på nacken men när Million Stylez nu äntligen släpper sin debut finns bara en enda låt kvar från ursprungsversionen, singelhiten All Night.

- Jag droppade till och med This Is Da Style som jag spelade in med Looga Man på Jamaica. Men det känns bra, jag är hundra procent nöjd med plattan.

Hela skivan är inspelad i Sverige tillsammans med Mastah-L och Jatrix från KBC utom ett spår, We Nah Like Dem, som gjordes på Jamaica. Det är en extremt varierad skiva med inte bara dancehall utan en hel del lovers, lite rootsmaterial och till och med en hiphoplåt, My Pen N My Pad.

- Jag ville ha kvar den för att visa vad jag kommer från. Jag började rappa som nioåring. Det var först när jag var arton som jag började köra på reggaegrejen. Mitt nya material är mer och mer rootsbaserat, jag går i den riktningen. Jag vill göra alla stilar, inte låsa mig vid en speciell stil. Jag är sådan som person också, att jag tröttnar lätt. Jag måste ju göra skäl för mitt namn, säger Million Stylez och skrattar. Det gemensamma för allt jag gör är det positiva budskapet.

På tal om budskap, kallar du dig rasta?

- Jag är mot att binda sig till en religion, för mig är rasta mer ett sätt att leva, en spirituell grej. Jag är rasta på så sätt att jag tror att Jesus återföddes som Haile Selassie. Så de jag står närmast inom rastafari är Twelve Tribes of Israel för dom är dom enda som tror på Jesus. Jag läser bibeln varje dag. Jag pallar inte med alla snubbar som odlar locks och kallar sig rasta som nån imagegrej. Rasta är inte min religion men det är min tro. Jag vill inte sätta min tro i ett fack. Rasta är min sanning.

Hur kom det sig att du började med dancehall?

- Som sagt, jag började lyssna på reggae när jag var runt arton. Alpha Blondy, Marley, Steel Pulse, Sizzla, Luciano. Vi hade ett band där vi bara jammade, mer på skoj, och vi körde lite Marleycovers. Sen började jag skriva egna dancehall-låtar. Jag lyssnade mest på reggae så det var ett naturligt steg.

Hur har du skaffat dig så pass bra patois?

- Jag har alltid varit bra på att härma, att imitera. Jag har lyssnat mycket och sen har jag många jamaicanska vänner här i Stockholm.

Men du har inte varit så mycket på Jamaica?

- Nä, bara två gånger. Först när jag gjorde låten med Looga Man och sen när jag var med på Big Break. Min polare Famous, som bor där, hade skickat in en av mina låtar till juryn och sen ringde han plötsligt och berättade att jag gått till final. Att jag skulle vara med i radio och på tv och göra tre spelningar där. Det var verkligen en chock, helt overkligt. Han ringde en måndag och jag skulle vara där på fredagen samma vecka. Det var bara att tigga ihop pengar och sticka. Jag var skitnervös inför första spelningen. Man hade ju hört att publiken på Jamaica kastade flaskor på artister om dom inte gillade dom. Och det var ju mycket större artister än mig. Men det gick bra. Jag visste att videon till All Night hade spelats på tv där så jag valde att köra den, alla tävlande fick välja en låt. Och folk kände igen den. Jag var den ende som fick en forward, en pull up, den kvällen.

Million Stylez kom till slut på en fin fjärdeplats i tävlingen. En tävling som haft långt fler än tusen sökande. Anbuden från Jamaica har inte saknats men än så länge trivs Million Stylez bäst med att arbeta från sin hemmaplan.

- Jag trivs jättebra med mina producenter för jag tycker att dom är dom bästa. Reggae är en så stor kraft att det inte spelar roll var du befinner dig, reggaen kommer ta över hela världen. Antingen älskar man den eller hatar den. Jag skulle inte klara mig utan reggae.

Förutom släppet av sin debutplatta har Million Stylez en massa spelningar intecknade i kalendern. I somras uppträdde han på Europas största reggaefestival Summer Jam och nyligen öppnade han för Elephant Man i Stockholm.

- Nu när nån tänker på dancehall från Sverige så tänker dom på mig. Om vi var hundra stycken från Sverige så hade det varit hårdare och då hade man kanske fått köra mer på en gimmick som dom gör på Jamaica. Konkurrensen där är så sjukt hård att dom måste göra allt för att sticka ut. Och där är det mycket cash som gäller. För mig är pengar bara ett plus. Jag har sett så många talanger här hemma lägga ner bara för att dom inte klarar sig. Jag har tagit den långa hårda vägen dit jag är. Och det har visat sig vara den enda vägen för mig. Dom som har något att säga dom märks alltid. Kommer det från hjärtat så är det originellt i sig. Många jämför mig med andra kända artister, som Sean Paul eller Wayne Wonder. Men jag låter inte som någon av dom utan i så fall som dom allihopa. Det är i så fall min grej. Jag kan köra deras stilar men dom kan inte köra alla mina. Jag är Million Stylez.

Illustrationer: Ida Brogren
Text: Isac nordgren