Reggae Galore

Detta album är utan tvekan det mest förhandstippade inom svensk reggae någonsin. Sällan har det talats så mycket om något som så få har hört. Under det senaste året har Kapten Röds förehavanden i studion varit ett hett samtalsämne både i Göteborg och i övriga landet. Att Kaptenen kan sina saker har bevisats gång efter annan både på scen och i studio, men få kunde väl egentligen ana hur hans debutalbum skulle låta?
Nu är albumet ute och Kapten Röd visar att han kunde leva upp till de skyhöga förväntningar som publiken haft på honom. Han blandar dancehall och roots på ett förtjänstfullt sätt och balanserar även perfekt mellan gravallvar och humor. Flera av spåren såsom Trasig och 29 Mars är smärtsamt och sorgligt vackra, medan Kallakallacka och mitt absoluta favoritspår Du E La Go, där Kapten Röd gästas av Tommy Tip, lutar åt det mer humoristiska hållet, dock ständigt med ett allvar i botten. Kaptenen levererar genom hela skivan knivskarpa betraktelser över en samtid och ett samhälle som kan göra den modigaste mörkrädd. Och han gör det med en energi som saknar motstycke inom svensk reggae.

Två och ett halvt år i förväg vågar jag utnämna detta till årtiondets album!