Arbetsförmedlingen – here I come

Då är det återigen dags för den sedvanliga turen till arbetsförmedlingen. För er som inte redan kunnat lista ut det så har jag, sedan en tid tillbaka, varit arbetslös. Jag är 29 år idag och har sedan gymnasiet jobbat max 2 år, vilket såklart är ett misslyckande i mina ögon. Saken är den att jag också läst ljudproduktion på högskola under denna tid, men vart har det egentligen tagit mig? Jag sitter här idag i min tvåa och mest bara väntar på att göra något annat än att spela in musik. Det är ju egentligen inte mycket till liv och att låta socialen stå för mina kostnader är både pinsamt och förnedrande. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har varit på intervjuer och sådant, men det är ingen som verkar vilja ha mig. Det är nästan provocerande att få de där mailen med ”Tack för din ansökan, men vi har gått vidare med andra sökande”.

Så, det är som sagt dags att träffa min handläggare igen, bara för att berätta om de jobben jag har sökt och hur jag har blivit ratad på nytt. Ta emot lite tips, som jag hör för miljonte gången, om hur jag bör göra och vilka jobb jag bör söka. Jag har hört allt, jag orkar snart inte lyssna på vad hon har att säga, jag kan typ alla meningar utantill och skulle kunna recitera allt som sägs på mötet. Vi får väl se vad som händer, om det någon gång vänder, men det är inte mycket ljus i min framtid just nu. Jag får försöka hitta glädjen i musiken, som jag brukar göra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *